FÄSTINGEN OCH BORRELIABAKTERIEN
Borrelia är en oerhört komplex bakterie och de sjukdomar som den åsamkar oss är likaledes komplexa, då de kan se olika ut från människa till människa. Många infektioner har en start punkt och en slut punkt som till exempel en halsinfektion, den börjar –vi får symptom-vi får antibiotika –vi blir friska. Detta är inte fallet med borrelia då vi i många fall inte kan finna en start punkt för infektionen och ingen slut punkt då vi är helt säkra på att vi är friska. Dessutom kan Borrelia bakterien byta form så att antibiotika inte fungerar och det gör bakterien mycket svår att behandla.
Fästingar har tre stadier av tillväxt –larv-nymf och vuxen. Vid varje stadium måste fästingen äta ett mål mat genom att suga blod från ett värd djur. När de är fulla med blod släpper de taget från värddjuret och lägger sig ner för att smälta maten och transformeras från exempelvis larv till nymf. De vuxna fästingarna har som slutstadium att lägga nya ägg för nästa generation av fästingar.
Fästingar är inte speciellt rörliga. Människan uppskattar att en fästing kan röra sig på en yta av ca tre kvadrat meter. De klättrar upp och sätter sig på ett grässtrå och väntar tills något värddjur kommer förbi så de kan sträcka ut sina framben och finna platsen på värddjuret där blodkärlen finns ytligt i huden för att ta sig ett skrov mål.
De vuxna fästingarna lägger sina ägg tidigt på våren och då värmen stiger så utvecklas äggen på ca en månad till en larv. De flesta ägg är inte smittade av Borrelia Spirocheter men man har hittat ägg med smitta. När väl larven börjar finna ett värddjur för att äta så är det en oerhörd spridning mellan hur många procent av larverna som blir smittade. En del studier pekar på att någon procent är smittad till upp emot tjugoprocent. Störst aktivitet bland larverna är i mitten av sommaren och under augusti.
Larverna är inte större än halva udden på en penna och är nästa omöjliga att se innan de börjar suga blod. Larverna äter oftast från möss och mindre djur. Vissa forskare anser att det är en stor smittspridning av Borrelia spirocheter mellan larver och möss och var Borrelia bakterierna övervintrar vet man i dag inte specifikt men mycket tyder på att det är möss som är den huvudsakliga smittspridaren till fästingen.
När fästingen sätter sig fast på en mus för att äta så sprutar den in en kemikalisk-soppa för att musen skall bedövas så den inte känner av sticket samt att blodet inte skall koagulera. Borrelia spirocheterna som kan röra sig fritt i musens blod finner nu en ny värd i larven som suger upp det infekterade blodet. Blodet kommer till larvens mage där Borrelia spirocheterna kopplas ihop med en speciell receptor som heter TROSPA. Den här receptorn binder proteiner i det yttre lagret(skinnet) på Borrelia spirocheten. Detta speciella protein (benäms Osp, typ A eller Osp A) sätter sig fast på fästing receptorn(TROSPA) i fästingens mage och det möjliggör kolonisation mellan de båda. Denna process är även vanlig bland många andra bitande insekter som till exempel getingar och maneter och bakterier. Då kopplingen har skett mellan Osp och TROSPA och Borrelia spirocheterna sitter fast i magvävnaden kan spirocheterna spridas i hela fästingen.
Larverna äter vanligtvis upp mot sjuttiotvå timmar innan de släpper taget för att smälta maten och omvandlas till en nymf. Denna process tar ca trettiofem dagar. De nykläckta nymferna övervintrar och blir aktiva först nästa vår. Många nymfer är infekterade och beroende på kylan under vintermånaderna så överlever olika många av dem. Olyckligtvis har vi haft ett antal milda vintrar så mängden fästingar ökar hastigt i våra skogar. I områden med kraftigt antal borrelia infektioner bland människor kan uppemot 50% av alla nymfer vara smittade eller mer. Nymferna har storleken av en pennudd och är svåra att se. De försöker att suga blod från alla de djur som kan komma i närheten- möss, igelkottar, grävlingar till rådjur och även människor.
Nymferna äter längre än larverna, uppemot fyra-fem dagar är vanligt och förvandlas sedan till vuxna fästingar vilket tar ca fyrtiotvå dagar. Då många av nymferna är infekterade kommer nära nog alla djur i området omkring de smittade nymferna att blir smittbärare av Borrelia spirocheter.
De vuxna fästingarna är större och framförallt aktiva på hösten. De är lätta att se i jämförelse med nymferna eller larverna men det hjälper föga för många människor blir bitna varje år i alla fall. Vuxna fästingar ger sig inte på vilket smådjur som helst utan det skall vara större värddjur som grävlingar, rådjur, katter, hundar och även människor som kommer i dess väg. När väl den vuxna fästingen har ätit så förbereder de sig för vintern, de som inte ätit gör detsamma och om de överlever en mild vinter så är de aktiva den kommande våren. Både de som åt på hösten och de som äter på våren kommer att lägga sina ägg när vårsolen börjar skina och värmer upp markerna.
De lägger ca 2000-3000 ägg och som tur är så äter fåglar och andra insekter upp mängder av ägg eller om det varit en riktigt kall vinter har många av de vuxna smittade fästingarna inte klarat av vintern. Blir det kallare än +5 grader på vintern kryper fästingen ner under marken och gömmer sig och blir det mer än +32 grader celcius så dör den.
Olyckligtvis har vi människor gett oss in i naturen och genom åtgärder försökt att kontrollera de djur som vi vill klassa som skadedjur på exempelvis våra grödor. Detta har lett till att många fåglar och insekter har dött vilket minskar mängden av potentiella hot mot mängden fästingar och de kan föröka sig i större skala. De två största hoten mot fästingar, minskat antal värddjur och kallare klimat är något som om man får tro Al Gore och klimatforskarna kommer att minska framöver. Vi har i dag i princip inga rovdjur kvar i vårt land som kan begränsa spridningen av rådjur. Rådjur kan ha uppemot tvåtusen fästingar och rör sig på stora avstånd. Deras naturliga fiender som varg och lodjur har vi mer eller mindre utrotat och människan skall idag sköta begränsningen genom jakt vilket kommer att leda till en större stam av djur som i många fall kommer att röra sig närmare tätbebyggda områden, vilket ökar sannolikheten att vi människor blir smittade. Den globala uppvärmningen kommer med största sannolikhet att öka antalet sjukdomsframkallande bakterier i vår närhet. När väl läkarna har förstått hur borrelia bakterien fungerar och funnit en behandlingsplan som fungerar för alla de som insjuknar så kan någon mycket värre bakterie finna fotfäste här i Sverige och i Europa.
Är det bara möss och rådjur som är värddjur till Borrelia Spirocheter?
Nej värddjuren varierar från land till land beroende på var de kan få fäste. I vissa länder i Europa finns förmodligen infektionen hos igelkottar som fästingarna gladeligen suger blod av. På Madeira där det inte finns några rådjur eller andra större djur så har Borrelia Spirocheten funnit ett värddjur hos råttor som blir de som sprider smittan till fästningarna som i sin tur infekterar människor och vi insjuknar i sjukdomen borrelia.